Jag kan inte sluta att tänka på hur långt jag har kommit med allt, det är nära nu, snart har jag varit självskadefri i ett helt år och kan inte ens med ord beskriva den känslan jag känner. 
Att det har varit den enda kontrollen jag hade över mitt liv, till att jag istället tagit kontrollen över mitt liv. 

Att sluta lämna saker inom mig som river och istället bearbeta det som varit, jag har så svårt att prata om det, men ändå så lyckades jag ta mig hit och jag önskar att jag börjat beartbeta tidigare när jag var i 12-14 års ålder så hade jag sluppit alla känslor som knager och allt som kommer tillbaka. Men det var inte så lätt när det inte var jag som kontrollerade mitt egna liv.

 

Men nu är jag en helt annan person och kan se saker från den ljusa sidan, men det klart det är fortfarande svårt att le, när jag ännu är så trasig inuti. Men jag har kommit en bra bit på vägen och jag tänker inte sluta här..

Den här bilden beskriver så bra vem jag var.. Visst kan fortfarande knappt sova osv, men ni fattar nog principen.