Sitter och lyssnar på nostalgisk musik, dessa låtar var mitt liv under 12-15 års tiden typ.. 

Jag saknar en del av den gamla tiden, inte den jag var, eller på ett visst sätt saknar jag mitt gamla jag. Men ack så vilsen jag var under denna tiden, helst fast i depressionens händer, det är jag fortfarande, men nu kan jag hantera det tack vare all hjälp. Men då kunde jag inte det, jag vände mig till personer och saker som inte ens ska finnas i en värld för någon i den åldern. 
Så mycket som hänt, så mycket man ångrar, men så mycket/många jag tackar för att ni har gjort mig till mig!

Allt om denna tiden kommer att finnas i min bok som jag satsar på komma ut under 2015 början av 2016 har tagit mig 3 år redan, hade ingen aning om att när jag tackade ja till detta att det skulle ta sån tid, men den kommer. Det är hårt att skriva, all den nakna sanningen om mig själv, som jag egentligen bara har velat glömma. Men som nu kommer upp om och om igen, denna bok har skrivits med blod svett och tårar, panikattacker osv. För allt om mig själv som jag inte ens vill veta av, kommer fram. 

Detta för mig är en bearbetning, ett sätt att komma vidare i livet och jag hoppas att det kommer funka. Det enda man tänker är ju, "vad ska folk säga?"  "kommer uppfattningen om mig att ändras?" "Kommer folk dra eller stanna när allting kommer fram?"  Det är en smäll jag är redo att ta. 

Skriva har alltid varit min grej, att prata också trots att jag har socialfobi, så är jag väldigt bra på det jag gör. En dröm jag alltid haft, som kanske nu kommer att lyckas och bli riktigt bra, vilket fall så är det värt ett försök. 

 

 

Vill också tacka världens bästa för att du har kommit in i mitt liv! 4 veckor på lördag <3