Så mycket blandade känslor just nu så det finns inte. 

Sover ingenting längre typ, sämre än vanligt och jag får panik. Min kropp säger ifrån och jag orkar ingenting.. 

Usch..

 

Jag vet inte vart jag ska göra av alla tankar, jag är deppig som fan, men samtidigt glad, asså dessa känslor... 

Allting kväver mig, jag måste bort, bort från denna skit hålan som fått mig må så dåligt under åren, här finns alla minnen. 
Så fort jag går ut så får jag flashback, av alla minnen, alla slag, skrik allting. Alla änglar som gud tagit ifrån mig, allting kommer tillbaka. Alla försök till att skada mig själv på hemska sätt, alla minnen som varje dag äter mig. Jag måste härifrån. Alla minnen om hur du fucking svek mig och lämnade mig ensam när jag var liten och rädd. Allting, alla minnen som jag försöker bearbeta och gå vidare ifrån är kvar och äter mig sakta men säkert. 
Mitt enda mål i livet: ta mig härifrån.